Bloggbombning, jag vet - men jag är bara tvungen att för er belåtenhet återge en dialog som har mig krampandes i soffan av skratt, dels på grund av dess absurdhet men också på grund av igenkänningsfaktorn då man själv vet hur motigt det kan vara att försöka hitta lösningar medan andra bara ser problemen.
- Hey, that's it! Let's play "Pin the tail on the donkey"!
- We haven't got a donkey.
- Well, eh ... "Pin the tail on the chicken".
- We haven't got a tail.
- Well, "Pin the sausage on the chicken"?
- We haven't got a chicken.
- "Pin the sausage on the fridge"!
- Or a pin.
- "Cellotape a sausage to the fridge"!!
- We haven't got a sausage!!
- "Put a bit of cellotape on the fridge"!!!
- It's not much of a game, is it?
- What do you mean? You have to do it blindfold.
- We haven't even got a blindfold!
lördag 2 oktober 2010
Diska
Det är något terapeutiskt med att diska. När man står där med händerna i vattnet, en diskborste i ena handen och något köksredskap eller ätdon i den andra, så kommer man på något sätt inte undan sina egna tankar. Det finns ingenting som kan distrahera hjärnan; ingen dator med en massa hemsidor som bara måste läsas eller videoklipp som bara måste ses, ingen TV-apparat med underfundiga eller intressanta program som antingen roar den avslappnade hjärnan eller föder den med onödigt vetande. Det finns bara du och disken - och det är i sådana lägen som jag kan finna mig kontemplera över livets alla nycker, alla de vägar vi vandrat på som tagit oss just precis hit där vi är idag och inte någon annanstans. Vad hade skett om vi valt annorlunda vid något tillfälle?
Vilka vägar har vi tagit för att komma hit? Varför är vi just här, just idag? Kanske vet vi inte, kanske gör vi det. Kanske kan några av oss peka på en eller flera val och händelser som ändrade riktning på det kryssningsfartyg som är våra liv, som gjorde att vi fick navigera om och bort från den kurs som vi då trodde var den rätta. Kanske berodde det på det där jobbet man plötsligt fick som man inte trodde att man skulle få. Kanske kom man in på en utbildning som gjorde att man fick tänka om. Kanske träffade man den rätta och flyttade ihop och därför lade sina andra planer på is för ett ögonblick? Eller kanske var det en kombination av ovanstående; man kom in på en utbildning som ledde till ett jobb där man träffade den rätta? Vad hade skett - och var hade man varit - om man inte fått just precis det jobbet i det läget?
Eller så funderar man på småsaker som man egentligen aldrig reflekterar över annars, mest kanske för att man antingen tar dem för givet eller inte tar sig tid att granska dom närmare. Som varför kakapofågeln på Nya Zeeland glömt bort att den glömt bort hur man gör när man flyger, vem Liemannen egentligen jobbar för och om Jesus gjorde sig skyldig till gravskändning när han öppnade sin egen grav. Eller om man kan få gåshud i näsan, hur många gafflar det kan rymmas i en limpa eller hur ett tangentbord sett ut om människan utvecklats från ormen istället för från apan?
Men mest av allt står man och funderar över hur satans outgrundligt tråkigt det kan vara att diska!
Vilka vägar har vi tagit för att komma hit? Varför är vi just här, just idag? Kanske vet vi inte, kanske gör vi det. Kanske kan några av oss peka på en eller flera val och händelser som ändrade riktning på det kryssningsfartyg som är våra liv, som gjorde att vi fick navigera om och bort från den kurs som vi då trodde var den rätta. Kanske berodde det på det där jobbet man plötsligt fick som man inte trodde att man skulle få. Kanske kom man in på en utbildning som gjorde att man fick tänka om. Kanske träffade man den rätta och flyttade ihop och därför lade sina andra planer på is för ett ögonblick? Eller kanske var det en kombination av ovanstående; man kom in på en utbildning som ledde till ett jobb där man träffade den rätta? Vad hade skett - och var hade man varit - om man inte fått just precis det jobbet i det läget?
Eller så funderar man på småsaker som man egentligen aldrig reflekterar över annars, mest kanske för att man antingen tar dem för givet eller inte tar sig tid att granska dom närmare. Som varför kakapofågeln på Nya Zeeland glömt bort att den glömt bort hur man gör när man flyger, vem Liemannen egentligen jobbar för och om Jesus gjorde sig skyldig till gravskändning när han öppnade sin egen grav. Eller om man kan få gåshud i näsan, hur många gafflar det kan rymmas i en limpa eller hur ett tangentbord sett ut om människan utvecklats från ormen istället för från apan?
Men mest av allt står man och funderar över hur satans outgrundligt tråkigt det kan vara att diska!
Alla sorter, fulla glas
Det var förfest igår, hemma hos en klasskompis. Det var riktigt roligt och det kom mycket folk också. Dessvärre följde jag inte med flocken ut på nattklubben utan valde att gå hem istället. Dels berodde det på gamla föreställningar om att det alltid är tråkigt ute på krogen (vilket, till viss del, alltid har varit sant också) och dels berodde det på att jag helt enkelt inte var sugen. Jag hade druckit en flaska vin under kvällen, vilket för mig är något nytt och ovant. Vinet, alltså. Inte mängden. Jag kan så lite om vin att jag inte ens kan skilja på Bordeaux och ett rödvin.
Hur som helst, det sista vinet skulle prompt svepas, något som ledde till att magen inte kände så bra efter en stund. Jag mådde inte dåligt, men det var något som helt klart inte stod rätt till. Jag har dock fortfarande inte kastat upp något, så det kan inte vara det heller. Men det kan vara att jag inte hade ätit sedan mitt på dagen (vilket, just nu, är uppskattningsvis 22 timmar sedan), men jag är ingen expert på vare sig rusdrycker av druvsort eller metabolism, så jag låter det vara osagt. Kvällen var ändock väldigt, väldigt rolig och jag hoppas att flocken fick det ännu roligare på krogen. Jag gör gärna om det, om jag är välkommen.
Idag tar vi det bara lugnt; tvätt, städningen och eventuellt svampplockning. Jo, undertecknad överväger att självmant bege sig ut i skogen och plocka svamp. Världen måste ha stannat ...
Hur som helst, det sista vinet skulle prompt svepas, något som ledde till att magen inte kände så bra efter en stund. Jag mådde inte dåligt, men det var något som helt klart inte stod rätt till. Jag har dock fortfarande inte kastat upp något, så det kan inte vara det heller. Men det kan vara att jag inte hade ätit sedan mitt på dagen (vilket, just nu, är uppskattningsvis 22 timmar sedan), men jag är ingen expert på vare sig rusdrycker av druvsort eller metabolism, så jag låter det vara osagt. Kvällen var ändock väldigt, väldigt rolig och jag hoppas att flocken fick det ännu roligare på krogen. Jag gör gärna om det, om jag är välkommen.
Idag tar vi det bara lugnt; tvätt, städningen och eventuellt svampplockning. Jo, undertecknad överväger att självmant bege sig ut i skogen och plocka svamp. Världen måste ha stannat ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)