Vilken natt! Jag har nog haft feber eller något annat äckligt. Var trött exakt hela dagen och jag trodde att det berodde på att jag bara sov fyra timmar under natten till söndagen, timmar som jag sedan aldrig sov igen. Kanske var det så, kanske inte. Men igår kväll ... fy fan. Jag var så trött att jag var desperat efter en promenad bara för att hålla mig vaken. Men ... det blev inte så. Datorn lade av, jag lade ner ner i soffan och sedan var jag väck. Det värsta var nog att jag lurade ut en vän i tron att vi skulle promenera också. Tydligen var han här och ringde på dörren och allting, enligt ett surt (såklart) SMS jag fått. Jag minns inte ens om jag hört det eller inte. Hela natten känns som en dröm ... vaknade upp i soffan, lade mig i sängen, sprang fram och tillbaka till toaletten, lade mig i soffan igen, somnade, vaknade omkring 03.00, förflyttade mig till sängen, somnade igen ... och vaknade nu när klockan ringde 07.00 i morse.
Och jag är inte ens utvilad. Men jag är stel överallt. Jag skyller på soffan.
Dessutom har jag haft en sådan där konstig dröm som jag brukar ha när jag har kraftig feber, som inte går att förklara. Allt kretsar bara kring den drömmen, till och med när jag vaknar till och vänder på mig. Det är som att hjärnan låser sig vid en sak och sedan inte kan släppa det. I natt var revolutionen 1809 (undrar varför? Duh!) och att vända sig i sängen och ligga still var ett måste för att den skulle lyckas. Ungefär så. Det är skitäckligt när det blir så där och jag kan inte förklara det på ett bättre sätt heller.
Idag känns det dock bättre. Tur det. Och förlåt Henrik för att du var ute i onödan! Jag skäms. Jag bjuder på öl nästa gång.
