Det är nog bara jag, men är det inte ändå lite underhållande - på ett tragikomiskt vis - att R.R. Palmers Nya Tidens Världshistoria (min upplaga: Stockholm, 1969; första utgåvan: 1956), som ändå är en lärobok i historia på universitetsnivå, avhandlar Europas födelse på bara två sidor och forntiden, där Palmer även kastat in antika Grekland, Romarriket och kristendomen, på enbart sju? Det måste ju vara något slags världsrekord att gå från Europas födelse till tidig medeltid på bara nio sidor!Dessutom har nästan alla kontinenters historia uteslutits ur boken förutom Europa, så hur kan en sådan bok kalla sig för världshistoria? Boken erkänner detta problem helt öppet redan på första sidan(!) och försöker sedan förklara situationen med bland annat detta resonemang.
- Det finns skäl varför asiater och afrikaner genom att förstå Europa bättre, kanske också bättre kan förstå den värld varav de utgör en del. Huvudskälet är att nutidens kultur har formats genom utbredning av idéer, samhällsinstitutioner och industrier som har sitt ursprung i Europa.
Jag skrattar fortfarande. Och det är inte slut här - i förordet står det dessutom att "framställningen utmärkes genomgående av ett säkert och måttfullt omdöme och en föredömlig objektivitet".
Jag tror jag dör!