Cartagena är ett brädspel som kom ut första gången år 2000 och som är baserat på en verklig flykt från ett fängelse i Cartagena 1672 då en ansenlig mängd pirater och sjörövare lyckades bryta sig ut. I spelet, som kan spelas av upp till fem spelare, skall varje spelare få sina egna sex pirater ut ur grottan och fram till den väntande roddbåten, som leder till friheten.Men vid en närmare granskning så är det inte fullt så enkelt som det låter. Grottan är markerad med ett otal symboler i sex kategorier - hattar, flaggor, romflaskor, pistoler, svärd och nycklar - och genom att spela ut kort med dessa symboler flyttar man sedan en av piraterna till närmsta lediga plats med samma symbol. Skulle den platsen dock vara upptagen av en annan pirat så får man hoppa vidare till närmsta lediga plats med samma symbol längre fram. Med lite tur är det alltså fullt möjligt att ta sig från ena änden av grottan till den andra i ett enda hopp.
Varje spelare har upp till tre drag på sig i varje runda och har två val; antingen flyttar man sina pirater framåt genom att spela ut kort eller så flyttar man sina pirater bakåt. Varför skulle man vilja flytta dom bakåt? Jo, för när spelet börjar så får varje spelare sex kort på handen, vilket inte är i närheten av vad som krävs för att få alla sex piraterna genom grottan och ut på andra sidan. Enda möjligheten att få nya kort är att flytta en av sina pirater till närmsta upptagna ruta bakom han eller henne (pjäserna är könlösa, så man får bestämma själv om man vill). Flyttar man bakåt till en ruta där det står en pirat får man ett nytt kort och står det två pirater där redan så får man två nya kort. Det kan dock aldrig stå mer än tre pirater på samma ruta. Gör det det men man ändå vill eller måste backa så får man backa till närmsta upptagna ruta längre bak.
Som spelare måste man således såra sig själv för att hjälpa sig själv; om man inte backar får man inga nya kort och kan heller inte senare avancera. Sedan är det en fråga om taktik; vill man sprida ut sina pirater och låta en eller två sticka iväg långt från de andra och eventuellt tvingas backa hur långt som helst eller vill man få in alla piraterna i grottan så fort som möjligt och hålla ihop gruppen? Den som först får alla sex piraterna i den väntande båten har vunnit.Svårare än så är inte spelet. Det finns dock två olika regler beträffande draghögen; antingen har man en vanlig draghög där man drar "blinda" kort utan att veta vad man får eller så lägger man upp tolv kort på bordet som alla ser och där man tar upp korten från ett visst håll hela tiden. När de tolv korten är borta läggs tolv nya upp. Med den regeln kan man planera ännu mer eftersom man vet man själv kommer att få för kort om man väljer att ta upp några (och vad nästa motståndare får). Den ena, med den "blinda" högen, gör spelet mer beroende på turen medan det andra spelsättet sätter skickligheten på prov. Roligt är också att de olika reglerna har namn som Tortuga och Jamaica.
Spelpjäserna är i trä och enfärgade, vilket kanske inte är så upphetsande, men det fungerar. Spelbrädet är desto roligare eftersom det är uppdelat i sex olika delar som kan vändas och pusslas ihop som man vill. Man kan därför få olika spelplaner varje gång och om man vill ha ett snabbare spel så kan delar av den tas bort.
Jag har ännu haft tillfället att spela Cartagena ordentligt, annat än en gång med mig själv för att lära mig reglerna och en halv gång med min lillasyster som vi inte hann avsluta. Men med fem spelare och potentiellt sett trettio pirater i grottan samtidigt kan det bli ett minst lika kaotiskt som underhållande spel! Speltiden är förhållandevis kort och Cartagena känns som ett utmärkt "lättviktarspel" som inte är allt för komplext och som dessutom är lättsamt och roligt.
En fortsättning finns i Cartagena 2 där man skall ta sig iland på en ö och vara först fram till sjörövarnästet. Spelmekaniken är densamma.
Pirater i båten i Cartagena