... och så var dom bara arton

En kör av redan innan loppet ens startat, fyra försvinner innan den andra kurvan och den sjätte tappar hjulet på det andra varvet, bakom säkerhetsbilen. Sex bilar borta innan vi haft någon egentlig racing över huvudtaget ... jo, Japans Grand Prix började ju bra. Makalöst.

Felipe Massa, Ferrari, och Vitantonio Liuzzi, Force India, kör av i första kurvan.

Det skulle dröja till varv fyrtiofem (av femtiotre) innan någon annan bröt - och då var det för att motorn gav upp. Att bara en bil bryter under "riktiga" förhållanden är snudd på osannolikt, men att sex bilar försvinner så snabbt är det också - bortsett från Australiens Grand Prix 2002 då åtta bilar försvann i första kurvan.

Nåja, tre lopp kvar på säsongen och spänningen drar ihop sig!

"Vi vet inte vad yttrandefrihet är"

Det roar mig att många av de personer som retar sig på folks avsky för Sverigedemokraterna använder yttrandefriheten som ett argument. De menar - och det skall understrykas att de menar detta på fullaste allvar, vilket är det mest roande av allt - att de som demonstrerar mot och uttalar sig negativt om Sverigedemokraterna är emot yttrandefriheten. Argumentet går lite åt det här hållet.

- Vi har yttrandefrihet i Sverige. Alltså får Sverigedemokraterna säga vad de vill. De som är emot Sverigedemokraterna vill inte att de skall säga de dom säger, alltså är de också emot yttrandefriheten.

Är det bara jag som noterar klavertrampet i det resonemanget? Ty de som demonstrerar mot Sverigedemokraterna eller på något annat sätt visar sin avsky för detta parti är inte emot yttrandefriheten. De har aldrig sagt "förbjud Sverigedemokraterna att säga det dom säger". Det handlar inte om yttrandefrihet. Det har aldrig handlat om yttrandefrihet. Partiet får säga precis vad dom vill. Däremot handlar det om att människor tydligt vill visa att de inte stödjer det partiet säger och står för, vilket är en helt annan sak.

Eller skall jag förtydliga? Se om ni ser skillnaden på detta ...

- Vi tycker si och så och det här och det där!
- Så tycker inte jag att ni skall få tycka!

... och detta ...

- Vi tycker si och så om det här och det där!
- Dom åsikterna tänker inte jag ställa upp på!

Jag måste ha en till hylla

Det är roligt att få paket. Det är inte roligt att betala för dom, men det är roligt att få dom. I paketet som jag fick igår låg det en trave högst intressanta böcker som jag förmodligen aldrig kommer ha tid att läsa, vilket är synd eftersom jag så gärna, likt en tvättsvamp, vill suga åt mig all information och kunskap de för med sig. Om det var en reell möjlighet att kunna sitta hemma, beställa och läsa böcker och få betalt för att göra det så skulle jag bli så överlycklig att jag skulle börja gråta. Tiden vill liksom inte riktigt räcka till med allt som fyller ens kalender nuförtiden, med skolan, jobb och fritidsaktiviteter (läs: teater), så det skulle inte skada med någon form av omstrukturering.

Nåja, det får bli ett senare samtalsämne. Nu gällde det ju paketet och dess innehåll som hamnade i mina händer igår. Det är väl föga okänt att jag är historieintresserad. Jag är så historieintresserad att av alla tidsåldrar och epoker jag allra minst vill leva i är den jag faktiskt befinner mig i. Men kanske kan jag sitta på min kammare efter pensionen - alltså någon gång runt år 2048 - och se tillbaka på 2010-talet och tycka att det också var intressant ur ett historiskt perspektiv.

Jag svamlar, men poängen är att jag är intresserad av historia och att alla vet om det. Som historieintresserad är det således också naturligt att jag söker upp böcker i ämnet att förkovra mig i. I paketet med böcker som kom igår låg det sex stycken sådana böcker - och utrymmet i hyllan är obefintligt. Det var det redan innan. Böckerna får inte plats! Jag måste ha en ny hylla och det snabbt! Jag har tidsskrifter, skönlitterära verk och andra biografier som också slåss om plats på de två hyllplan som är över och det räcker inte till. Dessa två hyllplan är sprängfyllda så till den milda grad att jag fått ställa böcker ovanpå båda hyllorna och stapla dom lite här och var. Jag får snart panik.

Men vad var det för böcker jag fick då, kanske den nyfikne undrar? Jo, det var en biografi om Johan III som heter just det, Johan III, samt Slaveri: forntid till renässans, Slaveri: 1500 till 1800 och Slaveri: 1800 till nutid. Utöver dessa var det dessutom två böcker som fungerar som små trevliga uppslagsverk; Regenter i Sverige och Drottningar i Sverige, som går igenom alla regenter och drottningar Sverige har haft sedan Erik Segersäll och Sigrid Storråda. Då pratar vi alltså sent 900-tal och framåt, men det visste ni redan.

Jaja, vi får väl se om jag någonsin hinner läsa böckerna. Jag hoppas det, för jag vet redan vilka böcker som åker med i nästa beställning.

Same procedure as last year

Då var det klart! Outfit:en till årets Halloweenparty är beställd och klar (bör dyka upp om en vecka eller så), men det blev kostsamt. Mer kostsamt än vad undertecknad hade kalkylerat med, men det är bara att innerligt hoppas att det beryktade talesättet "smakar det så kostar det" faktiskt också bär någon sanning med sig i sitt sköte.

Annars blir jag putt!

Men det blir en rolig fest, det är jag säker på. Förra året blev en toppenkväll och det är ju alltid roligt att få klä ut sig - även fast det kostar en slant. Och ju mer man lägger ut (i pengar alltså, inte i ... jaja, skit i det), desto snyggare blir det ju. Jag menar, det är ett stort steg från att måla sig som en clown i ansiktet med vattenfärger i femte klass till att bära de kläder jag nu har beställt. Dessutom satt inte vattenfärgerna så bra den gången, vilket är rätt logiskt om man tänker efter ty vattenfärger är inte ämnade för ansikten. Men jag tänkte inte efter den gången utan trodde bara att det var en riktigt bra idé.

Ungefär som nu. Fast nu sitter den ogenomtänkta delen i prislappen och inte i det praktiskt applicerbara, vilket inte riktigt är samma sak även om mönstret av att inte tänka igenom besluten ordentligt upprepar sig. Men om man blundar för problemet och tittar åt ett annat håll så borde det ju lösa sig av sig självt. Eller?

Jag undrar vad de andra skall klä ut sig till?

Humor!

Bloggbombning, jag vet - men jag är bara tvungen att för er belåtenhet återge en dialog som har mig krampandes i soffan av skratt, dels på grund av dess absurdhet men också på grund av igenkänningsfaktorn då man själv vet hur motigt det kan vara att försöka hitta lösningar medan andra bara ser problemen.

- Hey, that's it! Let's play "Pin the tail on the donkey"!
- We haven't got a donkey.
- Well, eh ... "Pin the tail on the chicken".
- We haven't got a tail.
- Well, "Pin the sausage on the chicken"?
- We haven't got a chicken.
- "Pin the sausage on the fridge"!
- Or a pin.
- "Cellotape a sausage to the fridge"!!
- We haven't got a sausage!!
- "Put a bit of cellotape on the fridge"!!!
- It's not much of a game, is it?
- What do you mean? You have to do it blindfold.
- We haven't even got a blindfold!

Diska

Det är något terapeutiskt med att diska. När man står där med händerna i vattnet, en diskborste i ena handen och något köksredskap eller ätdon i den andra, så kommer man på något sätt inte undan sina egna tankar. Det finns ingenting som kan distrahera hjärnan; ingen dator med en massa hemsidor som bara måste läsas eller videoklipp som bara måste ses, ingen TV-apparat med underfundiga eller intressanta program som antingen roar den avslappnade hjärnan eller föder den med onödigt vetande. Det finns bara du och disken - och det är i sådana lägen som jag kan finna mig kontemplera över livets alla nycker, alla de vägar vi vandrat på som tagit oss just precis hit där vi är idag och inte någon annanstans. Vad hade skett om vi valt annorlunda vid något tillfälle?

Vilka vägar har vi tagit för att komma hit? Varför är vi just här, just idag? Kanske vet vi inte, kanske gör vi det. Kanske kan några av oss peka på en eller flera val och händelser som ändrade riktning på det kryssningsfartyg som är våra liv, som gjorde att vi fick navigera om och bort från den kurs som vi då trodde var den rätta. Kanske berodde det på det där jobbet man plötsligt fick som man inte trodde att man skulle få. Kanske kom man in på en utbildning som gjorde att man fick tänka om. Kanske träffade man den rätta och flyttade ihop och därför lade sina andra planer på is för ett ögonblick? Eller kanske var det en kombination av ovanstående; man kom in på en utbildning som ledde till ett jobb där man träffade den rätta? Vad hade skett - och var hade man varit - om man inte fått just precis det jobbet i det läget?

Eller så funderar man på småsaker som man egentligen aldrig reflekterar över annars, mest kanske för att man antingen tar dem för givet eller inte tar sig tid att granska dom närmare. Som varför kakapofågeln på Nya Zeeland glömt bort att den glömt bort hur man gör när man flyger, vem Liemannen egentligen jobbar för och om Jesus gjorde sig skyldig till gravskändning när han öppnade sin egen grav. Eller om man kan få gåshud i näsan, hur många gafflar det kan rymmas i en limpa eller hur ett tangentbord sett ut om människan utvecklats från ormen istället för från apan?

Men mest av allt står man och funderar över hur satans outgrundligt tråkigt det kan vara att diska!

Alla sorter, fulla glas

Det var förfest igår, hemma hos en klasskompis. Det var riktigt roligt och det kom mycket folk också. Dessvärre följde jag inte med flocken ut på nattklubben utan valde att gå hem istället. Dels berodde det på gamla föreställningar om att det alltid är tråkigt ute på krogen (vilket, till viss del, alltid har varit sant också) och dels berodde det på att jag helt enkelt inte var sugen. Jag hade druckit en flaska vin under kvällen, vilket för mig är något nytt och ovant. Vinet, alltså. Inte mängden. Jag kan så lite om vin att jag inte ens kan skilja på Bordeaux och ett rödvin.

Hur som helst, det sista vinet skulle prompt svepas, något som ledde till att magen inte kände så bra efter en stund. Jag mådde inte dåligt, men det var något som helt klart inte stod rätt till. Jag har dock fortfarande inte kastat upp något, så det kan inte vara det heller. Men det kan vara att jag inte hade ätit sedan mitt på dagen (vilket, just nu, är uppskattningsvis 22 timmar sedan), men jag är ingen expert på vare sig rusdrycker av druvsort eller metabolism, så jag låter det vara osagt. Kvällen var ändock väldigt, väldigt rolig och jag hoppas att flocken fick det ännu roligare på krogen. Jag gör gärna om det, om jag är välkommen.

Idag tar vi det bara lugnt; tvätt, städningen och eventuellt svampplockning. Jo, undertecknad överväger att självmant bege sig ut i skogen och plocka svamp. Världen måste ha stannat ...