Nytt i bokhyllan

Hemma igen

Jag är nyss hemkommen från en resa till annan ort. Det har nämligen varit lov (en typ av ledighet som föräras studenter, det vill säga mig) och den har undertecknad spenderat instängd i en lägenhet i Sandviken i fem dagar med en filmduk, projektor och en Xbox 360 som enda sällskap. Ja, det och ägaren till alla prylarna och lägenheten förstås. Ett udda sätt att spendera sin ledighet kan tyckas och kanske blir det mer udda när man betänker att ägaren av lägenheten, filmduken, projektorn och spelmaskinen tagit ut semester för att sitta och uggla fem dagar i sträck med ovan nämnda student.

Men det skiter vi i. För den givna frågan blir naturligtvis denna; kan sådant vara roligt? Och vårat svar blir lika självklart; ja. Ja, det kan det. Det kan det sannerligen! Veckan har varit den bästa för oss båda på mycket, mycket länge och vi skulle ha kunnat suttit i en vecka till. Lätt. Dessutom är det något terapeutiskt med att sitta i en bekväm fåtölj i en mörklagd lägenhet som bara lämnas två gånger under tiden man är där (en gång för att handla mat och den andra för att åka hem). För hur osannolikt det än låter så finner man ändå tid till att reflektera över tingen i sig mellan alla headshots i Rainbow Six: Vegas 2, alla baklängesmålen i NHL10, pusslen i Lara Croft and the Guardian of Light och samlandet av mini kits i Lego Star Wars, särskilt som resten av världen, med sina ansvar, åtaganden och bekymmer, inte för ögonblicket existerar. Det är med andra ord skönt att vara isolerad ett tag - och bara vara sig själv.

Och man kommer till insikt. Om man har tur. Det är visserligen inga världsomvälvande insikter, det skall medges, men på det personliga planet kan de ha minst lika stor inverkan som om de vore det. Kanske handlar det bara om att hitta sin plats och sin roll. Kanske handlar det om att bryta sig loss från den mall man hamnat i. Det kan handla om jobbet, utbildningen, fritidssysselsättningarna, intressena, vännerna, familjen och kärleken.

Ack, kärleken ...

Slutsatsen, som kommer någonstans mellan den sista resten av gårdagens familjepizza och freudianska felsägningar som "alla skriker och det står åt alla håll, men vad fan - jag bara kör in", blir något i stil med att allt handlar om inställning och attityd. Du är den du är, du gör det du gör och du tycker om det du tycker om - och bättre än så går det inte att få. För att du valt det. Förlusten tillhör helt kort dom som inte håller med.

Kommer jag någonsin att hitta min roll? Min plats? Jag vet inte. Till viss del har jag nog det redan. Yrkesmässigt pågår det trevande sökandet fortfarande, men inte utan karta och kompass - så ge mig ett par år så har jag hittat fram. Vännerna? Familjen? Jag har de bästa vännerna i världen även om de oftast inte delar mina intressen och jag stormtrivs med min familj.

Kärleken då, detta tveeggade svärd? En gång trodde jag att hittat rätt. Det visade sig inte stämma och även om jag ser på de åren som bortkastad tid eftersom jag inte har ett dyft att visa upp från dom så ångrar jag det på sätt och vis inte. Jag ångrar det inte av den enkla anledningen att dom lett mig hit. Till där jag är idag. Nu. Och känslor är inget man kontrollerar. Antingen finns dom eller så finns dom inte. Kanske finns dom där en vacker dag även för mig, men min insikt är att det som sker det sker och den som missar åkturen missar en jävligt bra sådan. Men någon brådska är det inte för det. Man skall inte stressa och det finns ingen anledning att grubbla över det man ändå inte kan påverka.

Summa summarum av raljerandet blir i alla fall att jag är tillfreds med det mesta. Jag vet var jag är på väg och jag vet hur jag skall ta mig dit. Sedan kanske vägen inte blir exakt som man tänkt sig - vilket jag hoppas att den inte blir, för lite improvisation har ingen dött av - men fram kommer jag. Och jag har världens bästa människor vid min sida; alla dom som känner mig och som förtjänar att kallas mina vänner!

Upplopp

Även om du inte har några som helst baktankar med din fundering så är det förmodligen inte så klokt att fråga en väktare på den lokala livsmedelsbutiken vad straffsatsen för anstiftan till upplopp är.

Ännu mer misstänkt blir det om du följer upp med följdfrågan "hur många måste man vara för att det skall räknas som upplopp?".

Rebus

Jag har gjort en liten rebus.

Häxa

Med anledning av skymten av en viss person idag så kom jag att tänka på den här sketchen med Monty Python. Nudge. Freakin'. Nudge.

Överarbetar much?

Jag börjar fundera på om jag överarbetar. Det kanske låter som en underlig sak att fundera på, och det kanske det är också när allt kommer omkring, men när jag tittar på det jag presterar i skolan så kan jag inte låta bli. Eller rent konkret; i svenskan har jag, enligt senaste rapporten från ansvarig person lämnat in och fått godkänt på åtta arbeten - kravet för att klara behörigheten är sex stycken. Vi skall även ha gjort ett litet större arbete om en specifik tidsepok och där skrev jag fem sidor med framsidan. På provet hade jag ett rätt från full pott.

I historian är det samma sak. Jag har gjort alla uppgifter och uppsatser med bravur och när vi nu senast fick välja mellan tre olika typer av uppsatser - som bäst kan beskrivas som lätt, medel och svår - så valde jag den som kräver mest jobb. "Skriv om vad ni vill som har med den aktuella tidsepoken att göra", löd instruktionen. Fria tyglar. Välj och vraka. "Minst tre sidor". Jag har, med framsida och innehållsförteckning inräknat, skrivit elva. Datorskrivet. Ett annat arbete, som blev två datorskrivna A4-sidor, skrev jag av och lämnade in handskrivet. Det blev då fyra och en halv sidor. Dubbelarbete och helt onödigt, jag vet, men alldeles sant.

Och religionen ... läraren får anstränga sig om han skall kunna dra av poäng för mig på det provet (jag hoppas att den kommentaren inte kommer att hemsöka mig i framtiden), för så bra kändes det som att det gick. Ville han att jag skulle berätta om fyra religiösa helgdagar så skrev jag om sex. Ville han att jag skulle skriva om en för den aktuella religionen viktig person så skrev jag om tre. Ville han veta namnet på den som besitter den högsta ämbetspositionen inom religionen i Sverige så fick han även personens födelseår och hur länge han haft sitt ämbete.

Och det lustigaste av allt ... det känns inte ens som att jag överarbetar. Jag upplever det inte som att jag överanstränger mig. Jag gör det jag vet krävs av mig ... och det kommer naturligt.

Så ... var är felet?

Tom Jolly's Cave Troll

Jag har skrivit om Cave Troll förut, men väldigt kortfattat. En del har sagt att det tyckte det lät intressant, så jag tänkte att det kunde vara en god idé att berätta mer om det och se om fler nappar och får upp intresset att spela det.

Cave Troll kan spelas av upp till fyra spelare och ju fler desto bättre. Målet med spelet är att få så mycket guld (poäng) som möjligt genom att kontrollera så många rum i grottan man kan och som har så högt värde som möjligt (mellan ett till fem guld). För att kunna kontrollera ett rum måste man se till att flest hjältar där - och det kan bara finnas upp till fem figurer i ett och samma rum. Rummen adderas sedan vid givna tillfällen i spelet och den som i slutändan har mest poäng har vunnit.

Vad har man då till förfogande för att ta kontrollen över rummen? Jo, en uppsjö av hjältar. Alla spelarna har samma uppsättning, som består av följande.

Äventyrare (9 st.)
Äventyrarna har inga speciella kunskaper, men de kommer i ett överflöd - hela nio stycken. De kan bara gå ett rum i taget, de räknas bara som en enda person och de kan inte vare sig slåss eller försvara sig. Det låter som att de är rätt värdelösa - och egentligen är dom det också - men de används till att sprida ut trupperna och kontrollera så många rum man kan - eller stoppa in i ett och samma för att se till att man får kontrollen över just det rummet.

Barbaren (1 st.)
Barbaren räknas som en enda person under spelets gång - fyra äventyrare och en barbar skulle kunna uppehålla sig i ett och samma rum - men när rummen skall räknas och poäng delas ut räknas barbaren som två personer. Ett rum, när det räknas, kontrolleras alltså av en barbar om han står i ett rum med t.ex. en motståndares äventyrare eftersom han är två och äventyraren är en.

Dvärgen (1 st.)
Dvärgen räknas hela tiden som en person, men eftersom dom är ena giriga jäklar så fördubblas guldvärdet i det rum som en dvärg befinner sig i, oavsett vem som kontrollerar rummet. Ett rum värt fem guld blir värt tio om en dvärg befinner sig där. Om två dvärgar står i det rummet blir det plötsligt värt 20 guld eftersom även den andra dvärgen multiplicerar summan med två (5 x 2 = 10 x 2 = 20) och så vidare.

Riddaren (1 st.)
Riddaren är användbar för att förhindra motståndare från att komma in i rum som man gärna vill ha för sig själv. Om en riddare befinner sig i ett rum får ingen annan av motståndarnas spelfigurer komma in där förutom deras egna riddare. Däremot får motståndarens figurer som redan befinner sig i ett rum där en riddare kommer in stå kvar. Riddaren är dessutom den enda hjälten som kan döda, men mer om det lite längre ner.

Tjuven (1 st.)
Medan alla andra figurer bara får gå ett rum per steg så får Tjuven förflyttas till vilket rum på spelbrädet som helst. Tjuven räknas fortfarande bara som en person och guldvärdet förändras inte, men i och med att denne kan förflyttas hur man vill kan den komma att bli riktigt värdefull när det gäller att ta kontrollen över rummen.

Skattkistan (1 st.)
Visserligen ingen hjälte, men alla spelarna har en varsin och den kan placeras var man vill och ökar rummets guldvärde med fyra. Den kan däremot inte flyttas när den väl har placerats på brädet, den räknas inte som en person och Dvärgen fördubblar inte kistans värde, men teoretiskt sett borde flera skattkistor kunna placeras i ett och samma rum.

Men vad har man då till sitt förfogande för att stoppa motståndarna? Hittills är det ju bara Riddaren som kan blockera rum och hindra motspelarna från att komma in, men det måste ju finnas mer? Man måste ju kunna få vara lite sadistisk och sabotera för de andra, eller? Jo, självklart. Varför spelare får, förutom de ovan nämnda tretton hjältarna även tre monster.

Orcen (1 st.)
Orcen kommer visserligen i form av en armé, men är ändå väldigt användbar eftersom han kan döda en hjälte i det rum han står i. Orcen kan alltså användas för att minska motspelarnas antal hjältar i ett rum så att man sedan lättare kan ta över det. Orcen är dock sårbar mot Riddaren som, om Riddaren kommer in i ett rum där en eller flera orcer finns (till och med ens egen) så dödas alla orcer omedelbart - så det gäller att se upp.

Wraithen (1 st.)
Precis som orcen används wraithen för att göra sig av med motståndarnas hjältar, men de dör inte. Wraithen knuffar dom bara till ett angränsande rum, vilket gör att en wraith kan gå in i ett rum som redan innehåller fem figurer förutsatt att den knuffar ut någon annan. Den enda hjälten som inte kan knuffas av wraithen är barbaren. En wraith kan inte dödas.

Grottrollet (1 st.)
När grottrollet spelas placeras det direkt i ett rum. Alla spelarna får sedan i tur och ordning flytta en av sina figurer i det rummet till ett annat - resten, inklusive de egna figurerna och alla skattkistor, plockas bort från brädet. Grottrollet kan alltså användas för att "bomba" ett rum rent på figurer, men sedan kan ingen annan någonsin komma in där - och grottrollet kan heller inte flyttas igen.

Hur spelar man då? Får man själv välja vilka figurer man tar in i spel och när? Nja, på sätt och vis. Alla spelarna har en identisk kortlek som man drar kort från. Man har hela tiden ett kort på hand och som en av sina fyra actions (handlingar) som man får per spelvarv kan man välja att dra ett nytt kort och spela något av de två man har på hand. Dessa kort talar om vilken hjälte eller monster man väljer att ta in i spel, men kan också innehålla saker som skattkistan, få poäng för ett rum och hitta en artefakt (som finns i en separat kortlek och har egna förmågor). Spelet tar slut när någon har tömt sin kortlek.

De fyra handlingarna är, förutom att dra och spela kort, även dessa; flytta en figur på brädet, använda en figurs förmåga eller spela ut en artefakt. Vilka av dessa man väljer att utföra - och hur ofta - är upp till spelaren. Vill man flytta fyra figurer ett steg (eller en figur fyra steg) så får man, om man vill, spendera sina fyra handlingar på det. Vill man istället dra och spela fyra kort så får man göra det.

Målet med spelet är som sagt att ta kontrollen av så många rum som möjligt med så höga guldvärden som möjligt, genom att taktiskt använda sig av sina hjältar och monster samt deras olika förmågor för att på så sätt kunna hindra andra från att stoppa dig från att bli rikast. Och valen är inte alltid lätta - skall man flytta sina figurer på brädet eller skall man dra och spela ut kort för att tömma leken så fort som möjligt? Och skall man spela ut artefakten eller behålla den till dess att spelet är slut och få dess värde i guld?

Det är du som bestämmer.

Spelbrädet med rummen, deras värde i guld samt fyra trappor för hjältarna att göra sin entréer och tre hålor för monstren att dyka upp ur.