fredag 28 januari 2011

Fåfängebok

Jag har gjort det.

Jag trodde aldrig att det skulle ske, men nu är det gjort; jag har köpt en bok enbart på grund av fåfänga. Visserligen har jag en gång köpt en bok jag redan ägt (Last Chance To See ..., Douglas Adams), men det berodde på att det första exemplaret jag införskaffade försvann spårlöst, förmodligen kvarglömd på någon Ålandsbåt. Så att jag sent om sider köpte ett nytt exemplar av samma bok var alltså ett handlande i ett rent ersättningssyfte.

Men nu har jag alltså köpt en bok bara för att den skall se snygg ut i hyllan. Visst, de flesta av de böcker jag äger har den rollen, men det är omständigheter mer än tanke eftersom jag inte hunnit med att läsa ens en bråkdel av dom även om planen alltid varit att göra det. Men den här ... nej, det visste jag redan när jag köpte den att det var för just det syftet, att den skulle stå där i hyllan och se snygg ut. Boken jag köpte var Lars Ericsons Johan III - en biografi i inbundet format.

Men missförstå mig rätt, jag har alla intentioner att läsa boken! Det är bara det att jag ... redan äger den. Jo, det är sant; jag har köpt en bok jag redan har. Medvetet, också! Men att jag köpte just det här exemplaret var av den enkla anledningen att den ser snyggare ut i hyllan än den pocketversion som redan står där. Till mitt försvar kan jag dock meddela att den bara kostade femtionio kronor.

Men jo, fåfänga är ordet. Och det värsta är att det finns andra böcker i hyllan som jag vill göra samma sak med ... jag känner mig så billig.

torsdag 27 januari 2011

Skott i foten

Vargstammen i Sverige riskerar inavel. Vargstammen i Sverige skall förstärkas genom att vargar från djurparker skall placeras ut i skogarna. Man vill förstärka vargstammen i Sverige genom att importera ryska vargar. Vargstammen i Sverige mår tydligen inte så bra.

Varför envisas vi då med att kräva jakt på varg?

Är det inte statistiskt bevisat att hundar löper större risk att skadas och/eller dödas av sina ägares bilar än av vargar? Är det inte fastslaget att det finns fler rapporter om människor som attackerats av björnar än av vargar? Är det inte vetenskapligt bevisat att det överlägset värsta rovdjuret av dom alla är människan?

Och ändå är det ingen som kräver jakt på vare sig bilar, björnar eller människor?

tisdag 25 januari 2011

Kvinnor = Voynich

Idag slog det mig att kvinnor är som Voynichmanuskriptet; man kan spendera hur mycket tid man vill för att försöka knäcka koden, men ju mer man tittar och funderar desto mer oförklarligt, förvirrande och främmande blir innehållet.

torsdag 20 januari 2011

Ein woche

Oj, en hel vecka sedan jag skrev nåt här senast - och ingen har sagt något! Det känns på något vis som när folk upptäcker att jag inte längre finns kvar på Facebook och nästan anklagande frågar varför?? trots att det tagit dom två månader att inse att användaren inte längre finns kvar. Och jag förstår att med hundratalet vänner på sina listor så kan man inte ha koll på varenda en av dom och dessutom har man mer kontakt med vissa personer än andra, så att upptäcka att en enda person inte är kvar där kan vara vanskligt. Men samtidigt ... om det tar veckor eller månader innan man inser att jag inte är kvar ... då kan ju min närvaro där från första början heller inte vara så viktig.

Jag kanske tänker lite snurrigt. Jag vet inte. Men den största anledningen till att jag valde att inte vara kvar på Facebook är för att jag egentligen inte gjorde något där. Det blir på något sätt lite fånigt att skriva statusuppdateringar om att man precis ätit en ostmacka eller att man gått i skolan eller sett en film - och läsa alla andras liknande statusuppdateringar - för handen på hjärtat; vem bryr sig om sådant? Vidare har jag heller inte behovet av att veta allt om mina vänner och deras vänner och ... ja, ni fattar. Behovet att "snoka" existerar inte hos mig och eftersom det är just det som Facebook finns till för (känns det som i alla fall) så kände jag att det var lika bra att lägga ner verksamheten och fokusera på annat, lägga tiden på den här bloggen och min hemsida.

Men ni ser ju hur det går med det. En vecka utan ett inlägg. Fast svaret är enklare än vad kan tro. Jag har inte skrivit eftersom det inte funnits något att skriva om. Visst, jag hade kunnat skrivit om wrestling eftersom jag sett en del den sista tiden, men jag är övertygad om att det verkligen enbart är jag som är intresserad av det av alla som känner till den här bloggen. Och hemsidan ... jag vet inte hur många som besöker den heller eftersom den uppdateras med en artikel varannan vecka, med lite tur. Och historia är ju inte allas gebit heller, så jag tror inte att alla lockas av den helt enkelt. Men lösningen blir att påminna sig själv om varför man primärt skriver; för sig själv eller för andra? Och jag skriver för min egen del, för att utbilda mig själv. I alla fall när det gäller hemsidan.

När det gäller bloggen så existerar den primärt som en plattform från vilken jag kan trycka ner i halsen på er läsare hur bra och otroligt vacker jag tycker Mickie James är.

Nej, det är inte sant. Men man skulle nästan kunna tro att det låg till på det viset. Ibland. Jag tycker visserligen att Mickie James är vacker och att hon är otroligt bra på det hon håller på med, men det är inte därför bloggen finns. Den finns för att ... Linda ville det? Jag vet inte varför den finns ... jag antar att jag skulle kunna använda den för att ventilera mina funderingar och tankar kring världens stora frågor, men jag vet inte vad det skulle kunna tjäna till. Det finns mycket jag skulle kunna säga och lika många jag skulle kunna säga det till, men det finns ingen poäng med att göra det då varken jag eller någon annan blir hjälpt av det.

Så bloggen får bli någon slags scen för struntprat och allmänt meningslöst skrivande. Det får ni stå ut med, ni få som kommer hit.

torsdag 13 januari 2011

It's arrived!

Köp boken här!

tisdag 11 januari 2011

Två ord ...

Efter att nyss ha sett TNA:s Genesis-gala så har jag bara två ord att säga:

MICKIE JAMES!

Det borde vara alldeles uppenbart för allt och alla som såg matchen mellan James och TNA:s Knockouts Champion (det betyder dammästare) Madison Rayne vem det var som bar upp hela matchen. Jag har alltid haft överseende med Rayne, trots att hon aldrig har varit bländade i ringen, men när hon nu ställdes mot James blev det pinsamt uppenbart hur långt hon har kvar för att vara ... ja, bra. Och att få James att skriva på för TNA var stort - det borde ha varit det i alla fall - och hon har ju jagat mästarbältet ända sedan hon gjorde debut, så det förvånar mig att hon inte fick vinna titeln här. Desto mer förvånad är jag efter att ha sett matchen. Jag menar, vill inte TNA ha en mästare som faktiskt kan brottas ruskigt bra? Till och med publiken började vid ett tillfälle skandera you can't wrestle! åt Rayne. Inte så snällt, men jag förstår dom ... jag är fanimej övertygad om att TNA fått ut en bättre match ur Tara, trots att hon är skadad, än vad de fick ur en frisk Rayne ... nej, Mickie James är min mästare! Och snart nog också TNA:s. Annars jävlar!

måndag 10 januari 2011

Shimmer

Den som söker, han finner. Eller hon. Och jag har sökt - och därigenom också funnit. För ett tag sedan skrev jag lite om kvinnor och wrestling och detta blir lite av en fortsättning på det spåret. Utan att gå in på detaljer så har jag upptäckt ett wrestlingförbund enkom för dambrottare, Shimmer Women Athletes. Det roliga med Shimmer är delvis det faktum att många av de brottare som jag sett och skrivit om, som bland annat Taylor Wilde, Sarita, Hamada och Awesome Kong, antingen har brottats där eller är aktiva där just nu. Och det som gör det hela ännu roligare att titta på är att det är bland den bästa dambrottningen jag sett på år och da'r! Jag är riktigt ordentligt imponerad över intensiteten, farten, kampen och talangen som visas upp!

Det är för mig en outgrundlig gåta hur WWE kan sitta där med sina fotomodeller och kalla dom för dambrottare när det bara är att stoppa ner handen i Shimmer och fiska upp vem som helst egentligen och genast upptäcka att dessa kvinnor osar hjärta och talang. Och det bästa av allt; jag tror bannemej att jag fått nya favoritbrottare - och det i ett wrestlingförbund som inte ens har ett eget TV-program (Shimmers shower spelas in direkt för DVD-släpp).

Den som söker, han finner. Eller hon. Då jag tittade närmare på Shimmer och deras brottare upptäckte jag ett namn som inte alls lät särskilt amerikanskt, kanadensiskt, mexikanskt eller japanskt (som de flesta namnen brukar göra eftersom det är där wrestlingen är som störst). Namnet lät - sitter ni ner? - otroligt svenskt. Namnet var Maja Svensson. Så det finns tydligen svenskar (i det här fallet; svenskor) som håller på med wrestling där borta i staterna! Överraskande, intressant och kul! Och vad bättre är; efter ett tag upptäckte jag att en av tjejerna i Shimmer, som jag läste på lite extra om just då, gått en match för ett annat förbund mot en Jenny Sjödin. Så jag kollade upp henne också. Jenny Sjödin håller inte bara på med wrestling, men bara det faktum att hon gör det gjorde dagen ännu mer rolig! Två svenskor som sysslar med wrestling är fanimej inte dåligt!

Och där det finns två kanske det finns flera? Vem vet? Men mitt nya favoritförbund just nu är i alla fall Shimmer Women Athletes; inga konstigheter, inga TV-såpainslag, bara ren och skär brottning - och som de brottas!