Best of the 50's

Jag tycker om film. Så är det bara. Det är sådan jag är. Problemet - i alla fall enligt mina vänner - är att jag har en udda filmsmak, vilket är denna; jag föredrar gamla filmer. Punkt. Inte lastgamla, även om jag har sådana också (Metropolis, Pansarkryssaren Potemkin osv.), men de får gärna vara från 1960- och 1970-talen. Jag vet inte riktigt varför det blev så, men jag antar att det har med att göra att man lade mer energi på att berätta en historia på den tiden medan man idag tenderar att fokusera på specialeffekterna och sälja filmen på det. Att historien är kass eller uselt berättad spelar tydligen ingen roll. Nåja, man skall inte generalisera och det görs bra filmer även idag, men jag är ändå fast i träsket av äldre filmer.

Jag har filmer från 1920- (se ovan) och 1930-talen (King Kong, Robin Hoods Äventyr), men det är först när vi kommer in på 1950-talet som det börjar bli ett antal värt att prata om. Därför tänkte jag sammanställa en lista här och nu över mina fem favoritfilmer - i min ägo - från 1950-talet, alla kategorier och genrer. I den mån det varit möjligt har jag även kastat in en trailer också så ni ser vad det är jag pratar om.

Då kör vi!

#5 - 20 Million Miles to Earth (20 Miljoner Mil Till Jorden), 1957
En klassisk monsterfilm som drar in femtiotalets fascination för yttre rymden. Ett rymdskepp på väg tillbaka från Venus kraschar i Italien och expeditionens ledare räddas ut vraket. En pojke räddar också vad som visar sig vara en utomjordisk varelse som växer i rekordfart. Snart är den gigantisk och jagas av armén ända till Rom. Även om det är typisk monsterfilm och delar en del likheter med King Kong (ett monster som attackerar Rom istället för ett monster som attackerar New York) så är det mer än bara en monsterfilm. Den utforskar människans egen natur och ställer frågan vem som egentligen har rätt; vi eller monstret? Handlingen är rakt på sak, skådespelet är bra och Ray Harryhausens specialeffekter är i vanlig ordning klockrena.



#4 - Ben Hur, 1959
Charlton Heston i högform och en mastodontfilm som heter duga! Om man inte har något emot att filmer tar mer än tre timmar att se och dessutom gillar romare och äventyr så är detta ett perfekt val. Charlton Heston spelar en förnäm judisk medborgare som anklagas för mordförsök på en romersk guvernör. Han blir slav på ett skepp och hans familj kastas i fängelse, men han svär att återvända till Jerusalem och hämnas. Filmen är bra berättad, bra filmad, bra rollsatt och vissa scener är fullständigt häpnadsväckande. Det är värt att se filmen bara för att ha sett hästkapplöpningsscenen, som måste ha varit farlig på riktigt att spela in! Och elva Oscars säger ju en del det med ...



#3 - Forbidden Planet (Förbjuden Värld), 1956
Leslie Nielsen är nog mest känd idag för sina roller i Nakna Pistolen-filmerna och andra komedier, så att se honom i en seriös Science Fiction-film kan vara en omställning. Men om man kommer över det, och det faktum att han är riktigt ung här, så kan man också se att filmen är fantastiskt bra. Kommendörkapten J. J. Adams leder en grupp astronauter på väg till en annan planet för att undersöka varför kolonin där tystnat. De upptäcker att bara två personer, Dr. Morbius och hans dotter Altaira, har överlevt attackerna från ett monster på planeten. Men berättar Dr. Morbius allt han vet? En av de riktigt stora klassikerna inom genren!



#2 - The Bridge on the River Kwai (Bron Över Floden Kwai), 1957
Förmodligen världens bästa krigsfilm, trots att den inte innehåller något krig alls. Det låter kanske motsägelsefullt, men filmen utspelar sig i ett fångläger i Burma där allierade krigsfångar tvingas arbeta med att konstruera en bro över floden Kwai åt japanerna. Alec Guiness är otäckt bra som den envise och principfaste överste Nicholson och kulturkrocken mellan honom och den minst like principfaste japanske fånglägerledaren, överste Saito, gestaltas fenomenalt bra och bidrar till mycket onödigt elände för fångarna. Nicholson är fast besluten om att visa japanerna en gång för alla att britterna är bättre i alla avseenden och därför skall de också bygga den bästa bron man kan tänka sig. Problem uppstår när en kommandogrupp är på väg för att sabotera bron.



#1 - 7th Voyage of Sinbad (Sinbads Tusen Äventyr), 1958
Ray Harryhausens första icke-monster film, även om det förekommer cykloper, skelett och drakar. Sinbad gestaltas otroligt bra av Kerwin Mathews och även om historien är en klassisk hjälte-måste-rädda-prinsessan-story så är den bra berättad och effekterna är fenomenala. Torin Thatcher är utmärkt som filmens skurk, magikern Sokurah, och att Sinbad tvingas ha honom med på resan och lita på honom för att kunna rädda prinsessan bidrar med lite spänning. Klockren äventyrsfilm och en av Harryhausens bästa filmer över huvudtaget. Musiken går inte heller av för hackor. Otroligt sevärd!

Faran med associationer

Det här med associationer är farliga saker att sysselsätta sig med, det blev jag varse för ett gäng dagar sedan när jag satt i skolans bibliotek. Ni kanske minns att jag tidigare skrev om en bok som handlade om universum som i sin tur innehöll en bild på en nova eller vad det var (boken alltså, inte universum) som jag sedan associerade till ett Cat Stevens-album; Numbers? Om ni inte minns det, så går det att läsa om man backar ett par inlägg.

Ända sedan jag kom på det så har jag den plattan¹ snurrat² mer eller mindre non-stop³ här hemma. Jag tror att grannarna börjar hata mig, men det är ett ruggigt bra album - och dessutom är Cat Stevens en så förjordat bra artist att han omöjligt kan ha skapats av en ren slump, vilket på sätt och vis bevisar Guds icke-existens. Resonemanget går lite så här.

"Jag vägrar bevisa att jag finns", säger Gud, "för bevis förnekar tron och utan tron är jag ingenting". "Men", säger människan, "Cat Stevens är ju ett solklart bevis! Han bevisar att du existerar och därför gör du inte det". "Himmel", svarar Gud, "det hade jag inte tänkt på", varpå han försvinner i ett moln av logik.

Nåja, nog med materialstölder. Poängen är att Numbers går om och om och om och om igen i min lägenhet - och jag trivs med det. Jag tycker om Whistlestar, jag gillar Majik of Majiks, jag rycks med i Banapple Gas, jag vibrerar av vällust av Jzero, jag myser till Novim's Nightmare och jag dansar nästan till Home. I min mening en av karlns bästa plattor^¹ någonsin.

---

¹ Ålderdomligt ord som användes istället för "album" när det handlade om musik. Vanligtvis låg dessa album på Lp-skivor, vilka var stora och platta. Därav uttrycket.

² Det är bara Lp- och Cd-skivor som snurrar när man spelar dom och stämmer inte in i det här fallet eftersom musiken spelades från en dator där den inte snurrar alls, men uttrycket hänger ändå kvar.

³ Åsyftar inte godiset.

^¹ Se 1.

Mickie James

Man kan inte bara annat än att glädjas till tårar av att Mickie James har kommit till TNA. Inte nog med att kvinnan är vacker, hon kan verkligen brottas också - vilket tyvärr ofta bortprioriteras bland kvinnliga wrestlingbrottare då man anser att det är viktigare att de ser ut som fotomodeller. Men Mickie James är duktig - riktigt duktig. Hon är dessutom inte fotomodellsmal och har tuttar stora som zeppelinare, som alla andra. Hon har den mest attraktiva dambrottarkroppen sedan ... ja, jag minns inte när. Så duktig och vacker i ett och samma paket får två tummar upp av två möjliga av mig. Go Mickie (särskilt efter WWE:s behandling av henne och hennes "viktproblem". Piggie James, någon?)!

Mickie James som göstdomare under TNA:s Bound For Glory

A Pythagoran Theory Tale

Vad gör man om man sitter i skolans bibliotek, har en stund över och alldeles strax slutar för dagen? Jo, man vänder sig om, sträcker sig efter närmsta bok i hyllan bakom sig som ser intressant ut. Det kan t.ex. vara den här boken, även om den, tryckt 1962, kan vara lite ouppdaterad.

Sedan sitter man där och bläddrar förstrött i boken medan man för en roande och underhållande konversation med fyra av sina klasskamrater och sambon till en av dom. Sida efter sida vänds upp och vänds bort utan att någon större notis tas om dem, tills världen plötsligt stannar upp, allt som sägs runt omkring blir som ett dovt brus av ljud och det enda lille läte man kan anstränga sig till att ge ifrån sig lämnar kroppen. Vad man ser är det här.

Så jaha? Varför har Trifidnebulosan i stjärntecknet Skytten en sådan inverkan på undertecknad? Vad är det för anmärkningsvärt med den? Ingenting. Egentligen. Det är bilden som helhet. Jag har sett den förut, i ett helt annat sammanhang. Bilden går att koppla ihop med en av de största och bästa musikerna någonsin; Cat Stevens. Mer konkret så går den att koppla ihop med dennes album Numbers, från 1975.

Men ... jaha? Kopplas ihop hur då? Jo, för bilden i ramen tillhör en insättning i Lp-omslaget, en insättning där själva vinylskivan ligger. Om man tar ut insättningen så blir det ett hål innanför ramen och för att det inte bara skall vitt eller svart där när man tar ut skivan så har man en bild innanför. Så när man tar ut insättningen för att ta ut Lp-skivan blottar man bilden bakom alltsammans - och det är bilden ovan! Se bara.

Det är ett sådant osannolikt sammanträffande att jag, när jag såg bilden i boken, inte visste var jag skulle ta vägen. Det lustiga är att jag kände igen den direkt, utan tvekan. Men eftersom boken är tryckt 1962 och albumet kom först 1975, och dessutom påstås handla om ett folk på en annan planet, så är det inte så underligt att man valt en sådan bild - och att det blev just denna.Men jag tycker att det var stort och, vågar jag säga det, lite häftigt.

Men å andra sidan har jag inga stora krav på vad som underhåller mig heller.

Bakslag

Undertecknad har drabbats av ett bakslag beträffande Halloween och den maskeradfest som anordnas tvärs över gräsmattan och det är detta; den Halloweenkostym som jag beställt och som jag hämtade ut idag visade sig vara för liten. Tyvärr, för det hade kunnat blivit rätt häftigt annars, men eftersom den större storleken tycks vara slutsåld så blir det inte tal om att försöka byta ut den heller. Jag får helt enkelt skicka tillbaka den och fundera ut något annat.

Frågan är bara vad. Jag har ingen reservplan. Alls.

... och så var dom bara arton

En kör av redan innan loppet ens startat, fyra försvinner innan den andra kurvan och den sjätte tappar hjulet på det andra varvet, bakom säkerhetsbilen. Sex bilar borta innan vi haft någon egentlig racing över huvudtaget ... jo, Japans Grand Prix började ju bra. Makalöst.

Felipe Massa, Ferrari, och Vitantonio Liuzzi, Force India, kör av i första kurvan.

Det skulle dröja till varv fyrtiofem (av femtiotre) innan någon annan bröt - och då var det för att motorn gav upp. Att bara en bil bryter under "riktiga" förhållanden är snudd på osannolikt, men att sex bilar försvinner så snabbt är det också - bortsett från Australiens Grand Prix 2002 då åtta bilar försvann i första kurvan.

Nåja, tre lopp kvar på säsongen och spänningen drar ihop sig!

"Vi vet inte vad yttrandefrihet är"

Det roar mig att många av de personer som retar sig på folks avsky för Sverigedemokraterna använder yttrandefriheten som ett argument. De menar - och det skall understrykas att de menar detta på fullaste allvar, vilket är det mest roande av allt - att de som demonstrerar mot och uttalar sig negativt om Sverigedemokraterna är emot yttrandefriheten. Argumentet går lite åt det här hållet.

- Vi har yttrandefrihet i Sverige. Alltså får Sverigedemokraterna säga vad de vill. De som är emot Sverigedemokraterna vill inte att de skall säga de dom säger, alltså är de också emot yttrandefriheten.

Är det bara jag som noterar klavertrampet i det resonemanget? Ty de som demonstrerar mot Sverigedemokraterna eller på något annat sätt visar sin avsky för detta parti är inte emot yttrandefriheten. De har aldrig sagt "förbjud Sverigedemokraterna att säga det dom säger". Det handlar inte om yttrandefrihet. Det har aldrig handlat om yttrandefrihet. Partiet får säga precis vad dom vill. Däremot handlar det om att människor tydligt vill visa att de inte stödjer det partiet säger och står för, vilket är en helt annan sak.

Eller skall jag förtydliga? Se om ni ser skillnaden på detta ...

- Vi tycker si och så och det här och det där!
- Så tycker inte jag att ni skall få tycka!

... och detta ...

- Vi tycker si och så om det här och det där!
- Dom åsikterna tänker inte jag ställa upp på!