tisdag 14 december 2010

Hamada

För ett tag sedan skrev jag om kvinnlig wrestling och nämnde TNA och att de till skillnad från WWE anställde brottare på grund av talang och kunskap och inte bara på utseende. Ett av namnen jag glömde nämna var Hamada, en japansk-mexikansk kvinna som vuxit upp i en brottarfamilj (fadern är Gran Hamada) och som är lika mycket skolad i den japanska brottningsstilen som den mexikanska.

Anledningen till att jag glömde nämna henne är inte så konstig eftersom TNA knappt använt henne på länge, vilket är riktigt underligt med tanke på hur duktig hon är. Faktum är att hon knappt använts alls under hela året och nyligen har TNA meddelat henne att hennes tjänster inte längre behövs. Detta är mycket tråkigt, särskilt med tanke på att hon är vida överlägsen t.ex. Velvet Sky, Madison Rayne och Angelina Love, som alla fått brottats otroligt mycket.

Hamada fick bli TNA:s Tag Team-världsmästare tillsammans med Awesome Kong i januari då de besegrade de första mästarna Sarita och Taylor Wilde. Men i mars försvann Kong från TNA, bältet blev vakant och Hamada fick aldrig chansen att försvara det. I juli vann hon bältet igen, den här gången tillsammans med Wilde, men inte heller den här gången fick hon chansen att försvara det då hon fick lämna TNA i början av december. Det måste vara aningen unikt att vara en tvåfaldig Tag Team-mästare som aldrig ens fått försvara bältet och som därmed aldrig förlorat det i ringen ... och jag sörjer att Hamada inte utnyttjats på rätt sätt av TNA och att hon inte längre är kvar; hon kunde verkligen brottas!

Och varför envisas med att ha en Tag Team-division för damer när den inte utnyttjas? Varför kora nya mästare i juli om de inte fått försvara bältena en enda gång på TV eller på Pay-Per-Views fem månader senare?

Hamada har fått mig att tänka till. ODB (tydligen en förkortning för One Dirty Bitch) är också borta från TNA. Hon var också duktig. Vad beror detta på? Kong, ODB, Hamada ... det var i alla fall tur att TNA förhandlade fram ett nytt kontrakt med Tara när hennes gick ut tidigare i år, men jag vill gärna se den ovannämnda trion återvända!

Och ännu en uppdatering; det ryktas också om att Taylor Wilde, som jag skrev så gott om senast, inte längre är kvar i TNA. TNA:s hemsida säger annorlunda, så vi får hoppas att ryktet bara är ett rykte.

måndag 13 december 2010

No time

No time left for you,
On my way to better things.
No time left for you,
I found myself some wings.
No time left for you,
Distant roads are callin' me.
No time left for you.
No time for a summer friend,
No time for the love you send.
Seasons change and so did I,
You need not wonder why.
There's no time left for you,
No time left for you.
No time left for you,
On my way to better things.
No time left for you,
I found myself some wings.
No time left for you,
Distant roads are callin' me.
No time left for you.
No time for a gentle rain,
No time for my watch and chain.
No time for revolving doors,
No time for the killin' floor.
There's no time left for you,
No time left for you.

söndag 12 december 2010

R.I.P. Tom Walkingshaw

Tom Walkingshaw
1946 - 2010

Brädspel

Det blev brädspel hos brodern idag, vilket var riktigt roligt och trevligt. Hur det gick? Jo, för undertecknad gick det riktigt, riktigt bra! Eller vad sägs om dessa resultat?

  1. Carcassonne - en tredjeplats, en ynka poäng bakom tvåan.
  2. Cartagena - fick bara en pirat i båten innan den seglade iväg.
  3. Cartagena - fick revansch efter matpaus och vann med kniven mot strupen.
  4. Bohnanza - vann med totalt 22 guldmynt.
  5. Times - segrade med klar marginal i ett roligt parti.

60% vinster. Jag säger inte att jag är bäst ... men jag säger att jag är Daniel Sundström, sedan får du räkna själv.

Fyrtiotvå

Om tar bort alla bilder, kastar in en sidbrytning efter alla artiklar och ger var och en en enkel rubrik så tar alla mina historiska texter på hemsidan upp hela 42 A4-sidor.

Jag vet inte på vilket sätt det är viktigt, men jag ville bara tala om att jag åtminstone gjort någonting idag - som att ta reda på det där.

lördag 11 december 2010

Cartagena

Cartagena är ett brädspel som kom ut första gången år 2000 och som är baserat på en verklig flykt från ett fängelse i Cartagena 1672 då en ansenlig mängd pirater och sjörövare lyckades bryta sig ut. I spelet, som kan spelas av upp till fem spelare, skall varje spelare få sina egna sex pirater ut ur grottan och fram till den väntande roddbåten, som leder till friheten.

Men vid en närmare granskning så är det inte fullt så enkelt som det låter. Grottan är markerad med ett otal symboler i sex kategorier - hattar, flaggor, romflaskor, pistoler, svärd och nycklar - och genom att spela ut kort med dessa symboler flyttar man sedan en av piraterna till närmsta lediga plats med samma symbol. Skulle den platsen dock vara upptagen av en annan pirat så får man hoppa vidare till närmsta lediga plats med samma symbol längre fram. Med lite tur är det alltså fullt möjligt att ta sig från ena änden av grottan till den andra i ett enda hopp.

Varje spelare har upp till tre drag på sig i varje runda och har två val; antingen flyttar man sina pirater framåt genom att spela ut kort eller så flyttar man sina pirater bakåt. Varför skulle man vilja flytta dom bakåt? Jo, för när spelet börjar så får varje spelare sex kort på handen, vilket inte är i närheten av vad som krävs för att få alla sex piraterna genom grottan och ut på andra sidan. Enda möjligheten att få nya kort är att flytta en av sina pirater till närmsta upptagna ruta bakom han eller henne (pjäserna är könlösa, så man får bestämma själv om man vill). Flyttar man bakåt till en ruta där det står en pirat får man ett nytt kort och står det två pirater där redan så får man två nya kort. Det kan dock aldrig stå mer än tre pirater på samma ruta. Gör det det men man ändå vill eller måste backa så får man backa till närmsta upptagna ruta längre bak.

Som spelare måste man således såra sig själv för att hjälpa sig själv; om man inte backar får man inga nya kort och kan heller inte senare avancera. Sedan är det en fråga om taktik; vill man sprida ut sina pirater och låta en eller två sticka iväg långt från de andra och eventuellt tvingas backa hur långt som helst eller vill man få in alla piraterna i grottan så fort som möjligt och hålla ihop gruppen? Den som först får alla sex piraterna i den väntande båten har vunnit.

Svårare än så är inte spelet. Det finns dock två olika regler beträffande draghögen; antingen har man en vanlig draghög där man drar "blinda" kort utan att veta vad man får eller så lägger man upp tolv kort på bordet som alla ser och där man tar upp korten från ett visst håll hela tiden. När de tolv korten är borta läggs tolv nya upp. Med den regeln kan man planera ännu mer eftersom man vet man själv kommer att få för kort om man väljer att ta upp några (och vad nästa motståndare får). Den ena, med den "blinda" högen, gör spelet mer beroende på turen medan det andra spelsättet sätter skickligheten på prov. Roligt är också att de olika reglerna har namn som Tortuga och Jamaica.

Spelpjäserna är i trä och enfärgade, vilket kanske inte är så upphetsande, men det fungerar. Spelbrädet är desto roligare eftersom det är uppdelat i sex olika delar som kan vändas och pusslas ihop som man vill. Man kan därför få olika spelplaner varje gång och om man vill ha ett snabbare spel så kan delar av den tas bort.

Jag har ännu haft tillfället att spela Cartagena ordentligt, annat än en gång med mig själv för att lära mig reglerna och en halv gång med min lillasyster som vi inte hann avsluta. Men med fem spelare och potentiellt sett trettio pirater i grottan samtidigt kan det bli ett minst lika kaotiskt som underhållande spel! Speltiden är förhållandevis kort och Cartagena känns som ett utmärkt "lättviktarspel" som inte är allt för komplext och som dessutom är lättsamt och roligt.

En fortsättning finns i Cartagena 2 där man skall ta sig iland på en ö och vara först fram till sjörövarnästet. Spelmekaniken är densamma.

Pirater i båten i Cartagena

torsdag 9 december 2010

UFO

Jag har hittat en ny TV-serie som jag vill ha.