Jag läste ut en bok idag. Det hör inte till vanligheterna, så det får ett extra omtalande här i bloggen - mest för att bloggen är min och jag kan säga vad jag vill här. Som t.ex. att alla som inte tycker att Kalmarunionen är den mest spännande epoken i svensk historia är dumma i huvudet. Nu tycker jag inte så, men jag kan säga det.
Hur som helst, boken jag läste ut var Mick Foleys andra självbiografi, Foley Is Good. Jag tog en bild på den tidigare idag men orkar inte föra över den till datorn, så ni får därför tro mig på mitt ord när jag säger att den är tjock - över femhundra sidor! Det är stort, åtminstone för mig. Till råga på allt så tog det bara fyra veckor av idogt läsande på skoltid för att ta mig igenom den, så jag är stolt.
Detta har dock fört med sig, eller kanske snarare skapat, ett problem och det är detta; jag var så oförberedd på att läsa ut boken att jag aldrig reflekterat över vilken bok som skall bli mitt nästa projekt. Jag vet fortfarande inte. Jag är helt ställd. Visserligen håller jag på med Douglas Adams:s Last Chance To See ... men det är ju bara som kvällslektyr. Jag behöver något jag kan ha i skolväskan och läsa på lediga stunder där. Men det är tomt.
Inte i hyllan, men i huvudet. Så klart!
Min bror har tjatat om att jag borde läsa Bret Harts självbiografi, vilket jag också skall göra något tag, men en inbunden bok på 600-700 sidor är inget jag vill släpa till och från skolan varje dag. Nej, det får allt bli något mindre, något lättare. Kanske Snorre Sturlassons Nordiska Kungasagor del 1? Ja, fan vet.
Och ja, jag har läst Foleys första självbiografi, Have a Nice Day!, också. Duh!
